Sockerrör

INGREDIENSER teen00000 - stock.adobe.com

Sockerrör

Den här söta saften har varit till glädje för människan i 2 500 år.

Sockerrörsplantan spreds successivt från östra Asien till Mellanöstern och vidare till Europa och Amerika. På alla de här platserna pressas sockerrörssaften innan den kristalliseras till råsocker (främst sackaros) genom att kokas i en process i flera steg. Råsocker har en påtagligt brun färg och en lätt smak av malt. Maltsmaken försvinner och färgen blir ljusare under den påföljande förädlingsprocessen.

Färskpressad kyld sockerrörssaft är en mycket populär dryck i de områden där den produceras: Kuba och Latinamerika (guarapo), Brasilien (caldo de cana eller garapa), Egypten och östra medelhavsområdet (qasab). I Brasilien används också saften vid destillering av den genomskinliga spritdrycken cachaça, som är basen i drinken Caipirinha. I Columbia blandas sockerrörsaft med anis och destilleras för att göra brännvinet aguardiente. Och i Paraguay fermenteras jäst sockerrörssaft och karamellsirap till caña.

Även rom görs av sockerrör, s.k. rhum agricole. Den brukar dock inte tillverkas av saften utan av melassen, en tjock, mörkbrun sirap som bildas som biprodukt vid sockerproduktion. Melass, sockerrörssaft och vatten fermenteras, vilket ger ett sockervin med en alkoholhalt på 4–5 procent. Destillationsprocessen ger en kristallklar rom, som får sin mörka färg och söta smak genom att den får mogna i flera år i tunnor som redan använts förut, t.ex. som whiskyfat. Ibland tillsätts karamellfärg eller karamellsirap, som gör rommen brunare än vad den skulle ha varit om den fått mogna naturligt – detta för att ge intryck av att ha mognat längre än vad den egentligen har.

Text: Rainer Meier